Det finns knappt något som är gulligare än Golden Retriever valpar, inget som jag vet i alla fall. Tror att ni är många som håller med mig. Nu har Tacy och Birrs valpar blivit fyra veckor. Tre sociala valpar som genast kommer fram till en när man sätter sig på golvet. De vill nosa, krypa upp i knät och testa hur man smakar. Nu är tänderna många och rätt vassa men fortfarande är det beskedliga små nafs.
Nu är en rolig tid. Valparna är säkra på steget, gör lekinviter mot varandra och Tacy. Busar, brottas och springer och är intresserade av nya saker. De har sedan en vecka tillbaka flyttat från valplådan till en betydligt större yta vid vårt matbord. Där kompostgaller och möbler får fungera som barriär till resterande av nedervåningen.
Sedan några dagar får de smakportioner, älgfärs tillhör favoriten. Mosad potatis och morot var inte dumt det heller. Basen i smakportionerna är, förstås, uppblött valpfoder vilket inte heller är något som de små ratar. Det verkar som mat är överst på önskelistan. De diar fortfarande mestadels men jag börjar tycka mer och mer synd om Tacy, valparna är så ivriga knuffas, bökar och är så intensiva. Det känns bra att vi börjat trappa in annan mat.